Japansk vas i keramik och porslin: ursprung och tradition
En japansk vas i keramik eller porslin bär alltid på en teknisk historia. Arita-distriktet på ön Kyushu började tillverka porslin redan på 1610-talet, och från och med 1650-talet skeppade Nederländska Ostindiska kompaniet (VOC) stora mängder Imari-porslin till Europa efter att handeln med Kina stördes av Ming-dynastins fall. Den blåvita underglasyrmålningen kombinerad med röd och guld överglasyrdekor blev en förebild för europeiska porslinsmanufakturer som Meissen redan under tidigt 1700-tal.
Från Kagoshima-regionen kommer Satsuma-keramiken, igenkännlig på sin krackelerade elfenbensfärgade glasyr och täta guldmålade dekor med figurscener. Äldre Satsuma-vaser från Edo-perioden (1603-1868) väger ofta mindre och har en finare krackelering än de vaser som producerades för exportmarknaden efter Meiji-restaurationen 1868, då produktionen ökade kraftigt för att möta efterfrågan från väst.
Bizen-keramik: bränning utan glasyr
En japansk vas i Bizen-stil tillverkas utan glasyr och utan målad dekor. Färgen och mönstret uppstår enbart genom bränningen i en vedeldad tunnelugn, en noborigama, där temperaturen når mellan 1200 och 1300 grader Celsius under en process som kan pågå i upp till två veckor. Aska från veden fäster mot godset och smälter till en naturlig glasering där den möter lera, vilket ger varje vas ett flammönster som inte går att upprepa. Bizen-tekniken i Okayama-prefekturen har praktiserats sedan Kamakura-perioden (1185-1333) och räknas som en av Japans sex äldsta keramiktraditioner.
Cloisonné-tekniken: emaljerade japanska vaser
Den japanska cloisonné-tekniken, shippo-yaki, går ut på att löda tunna koppartrådar mot en metallkropp för att skapa fack som sedan fylls med emaljpulver i olika färger. Vasen bränns vid hög temperatur mellan varje lager emalj, ibland upp till sex eller sju gånger, innan ytan slipas och poleras till en spegelblank finish. Tillverkare som Ando Jubei i Nagoya utvecklade tekniken mot slutet av 1800-talet med finare trådar och fler nyanser, vilket gjorde det möjligt att återge motiv med detaljer i miniatyrformat.
Japansk vas för ikebana
Inom ikebana, den japanska blomsterarrangemangskonsten, väljs vasen efter arrangemangets stil snarare än tvärtom. Ikenobo-skolan, grundad vid Rokkaku-do-templet i Kyoto redan på 1400-talet, förespråkar enkla cylindriska eller skålformade vaser i keramik som inte konkurrerar med grenarna och blommorna. En låg, bred vas passar för moribana-stilen med en kenzan (blomnål), medan en högre smalare vas används för nageire, där grenarna hålls på plats av sin egen spänning mot vasens mynning.
Motiv på japanska vaser
Dekoren på en japansk vas följer sällan slumpen. Vanliga motiv är:
Körsbärsblom (sakura) som symbol för förgänglighet
Tranor och sparvar, kopplade till lycka och långt liv
Berg och vågor, ofta inspirerade av Hokusais tryck från 1830-talet
Krysantemum, den kejserliga symbolen sedan 1100-talet
Motiven målas för hand med penslar av olika bredd, och en van målare kan lägga ett komplett landskapsmotiv på under en timme, medan finare figurscener med ansikten kan ta flera dagars arbete.
Hur man känner igen en äkta japansk vas
Vikten är ofta den snabbaste ledtråden: äkta Satsuma-porslin är förvånansvärt lätt i förhållande till sin storlek, medan senare kopior gjutna i tjockare gods väger mer. Titta även efter en signatur, mei, målad eller inristad i botten, samt hur jämn krackeleringen är. En äldre glasyrspricka har ofta en gulaktig ton av ålder inne i sprickorna, medan nyare krackelering framstår som vitare och skarpare.
Japansk vas i dagens inredning
En japansk vas fungerar lika bra som fristående skulptural dekoration som fylld med blommor. Den strama formen gör den till ett naturligt komplement till andra vaser i keramik eller till en vas i porslin från andra traditioner. Den som vill jämföra med andra asiatiska stilar hittar liknande formspråk och tekniker hos vår kinesiska vas-serie, där glasyrer och bränningsmetoder skiljer sig men den hantverksmässiga grunden är besläktad.
Samlarvärde och äldre japanska vaser
Priset på en japansk vas varierar kraftigt beroende på ålder, tillverkare och skick. En Edo-periodens Satsuma-vas med intakt glasyr och tydlig signatur kan vara värd tiofalt mer än en identisk vas från 1900-talets senare hälft. Den som är nyfiken på äldre stycken utanför Japan hittar jämförbar skala och sällsynthet i vårt urval av antika vaser, där proveniens och ålder påverkar värdet på samma sätt.
Mashiko-vaser i stengods med askglasyr har ockra, brunt och olivgrönt som grundtoner, och just den paletten präglade hem på 1970-talet. Handgjord keramik fick då stå mot starkt mönstrade textilier och tapeter, ett grepp som fungerar lika bra i dag. Hur psykedeliska mönster från den eran tar sig ut i ett modernt rum visar bohostil.se.
